För ett år sedan fick jag en idé. Jag hade länge försökt slutföra ett specifikt manus, så länge att jag tappat intresset för det på vägen. Det speglade inte längre vad jag ville skriva.

Till slut lade jag ner det och idéerna flödade. När jag inte behövde traggla med ett manus som jag varken ville skriva eller läsa, kunde jag ju skriva om precis vad jag ville! En värld som jag börjat bygga på tog tydligare form, en historia som kunde utspela sig i den kom upp och karaktärer bildades stegvis. Jag kände friheten när jag satte mig med ett blankt papper och skrev de första orden. Det här skulle bli min historia, den som dagens Emelie vill berätta.

Ett år sedan. Första utkastet blev klart i vintras. Tänk, jag som tidigare jobbat på ett utkast i flera flera år, skrev detta på mindre än ett. Passionen fortsatte brinna och jag tog mig igenom de första redigeringsrundorna, testläsningen och arbetar nu med den andra redigeringsomgången.

Jag ska inte ljuga, det har varit tufft emellanåt; jag har stirrat på dokumentet och velat att det ska skriva sig självt och bara mötts av en blinkande markör. Men jag är övertygad om att det framförallt är en sak författare har gemensamt: de fortsätter skriva.

Så jag har fortsatt. Och jag avser att fortsätta framåt. Jag vet, nästan alla drömmer om att ge ut en bok. Men medan det för ett år sedan bara var en dröm för mig, är det idag en konkret målsättning jag har. Det är slut på att vänta och drömma, nu ska jag lägga ner arbetet som behövs och gå i mål.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s